tillaegnas detta arbete
av hans vaen
Foerfattaren.
_________________________________________________________________

Innehall / Table of Contents

Foerord till de tva foersta upplagorna

Foersta Boken.
1. I Aten, en morgon foer ett tusen fem hundra ar sedan
2. Moeten pa torget
3. Delfi. Orakelspoerjarne
4. Krysanteus
5. Hermiones natt i templet
6. Prokonsuln i foerlaegenhet. I biskopliga palatset
7. Petros
8. Pelarhelgonet
9. Filosofens hem
10. Filosofens hem (forts.)
11. Rakel
12. Boerjan till ett sorgespel
13. Sorgespelet
14. En orgie
15. En uppstandelse fran de doeda
16. Under den nye kejsaren

Andra Boken.
1. Ett ar daerefter
2. Petros och Baruk
3. Teodoros
4. Moetet
5. Skeptikern
6. Karmides och Rakel
7. Klemens och Eusebia
8. Krysanteus aterfinner sin son
9. Anden och Koettet
10. Hos Myro
11. Likhuset
12. Broellopet
13. Dagen daerefter
14. I Sunion
15. Kriget i Sunion
16. Slutet

Utgivarens tillaegg och anmaerkningar

Foerord till de tva foersta upplagorna.[1]

Broder Hedlund!

Da jag aegnar efterfoeljande arbete at dig, sa pryder jag det med namnet
pa en riddare "sans peur et sans reproche", en man, vars kaernfasta
karaktaer, klara huvud och varma hjaerta jag under flerarigt umgaenge i
gemensamma publicistiska straevanden laert kaenna, akta och aelska.

Det aer foer oevrigt du, som befordrat detta arbete i dagen. Ehuru du
foerutsag, att de langa, besynnerligt klingande namnen Olympiodoros,
Annaeus Domitius o.s.v., med vilka mina figurer aero uppkallade, redan
vid foersta anblicken skulle foerskraecka de foeljetonglaesande damerna, sa
tvekade du ej att giva "Den siste atenaren" plats under linjen i din
tidning, och det aer ytterligare du, som astadkommit den metamorfos,
genom vilken samme "Atenare" nu i bokform oeverlaemnas at allmaenheten.

Jag foerutspar, att du icke skall skoerda guld pa detta foeretag--lika
litet som jag foerfattarerykte. Mitt opus aer icke av den art, att det
kan vinna manga laesare. Och bland dem, som det lyckas erhalla, skall
det icke vinna odelat bifall. Ty medan jag skrivit, har jag kaent mig
som stridsman under de ideers fana, foer vilka jag lever och andas, och
mitt arbete aer ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i
krigarens lovliga uppsat att sara och doeda.

Man kan icke baera en sedel till valurnan, icke tala eller skriva om en
allmaen fraga utan att med