e sa att ni, fadern
ovetande, stundom smoego er langt bort i skogen och lekte med en liten
gullharig moe fran granngarden?

--Na, nu kaenner jag igen Hallsten pa dina ord. Han hoer till de maen, som
skulle ma vael av att emellanat aeta ett varghjaerta.

--Lovade hon att vaenta pa er?

--Barn som vi voro, talade vi bara om lek.

--Och sedan gingo ni bada och faeste er vid minnet av henne. Nu toer hon
vara en frid och vuxen kvinna, du Ingemund?

--Hon boer till och med knappt laengre kunna kallas ung.

--Fullmogen kvinna har stort anseende daer hemma. Jag har hoert om
kvinnor, som blivit bortroevade, da de redan hade gratt i haret. Men hur
kunna ni veta, att hon gar och vaentar pa er sa laenge?

--Daerom veta vi heller ingenting, men till den trakten hitta saellan
nagra giftomaen. Och aer hon en klok kvinna, boer hon sjaelv foersta, att ett
gifte i den enda granngarden skulle passa henne baest.

--Daeri har du kanske raett, och kvinnorna daer hemma aero talsamma.

Ingemund ryggade tillbaka med ett leende.

--Jag kom foer att halla ting med dig, hoevding, och anade inte, att du
vid dina ar kunde vara sa nyfiken pa vara hjaertegriller.

--Visserligen, men du vill ju ha besked om Hallstens faerd?

--Jag ser inte meningen i allt detta.

--Och mig foerefaller det daeremot, att jag boerjar se den allt tydligare.
Hur var det hon hette, grannbondens dotter?

--Holmdis var hennes namn.

--Ja, Holmdis var hennes namn. Det hade fallit mig ur minnet, men nu
finner jag, att det staemmer. Och aer det inte sa, att ni ofta tala om
henne, och att ingen av er vill giva efter?

--Aennu en gang, hoevding! Jag kom till ditt skepp i andra aerenden. Efter
du vill veta det, sa aer det sant, vad du saeger. Men aer det foer att goera
mig till gyckel, som du hela tiden talar sa hoegt?

--Hoeren nu, alla skeppsmaen, att det var sant! Jag har fatt tycke foer de
bada Folkesoenerna och aer angelaegen att stryka bort den skugga, som i era
oegon ibland droejt oever dem, daerfoer att de uppenbart gatt och burit pa
nagon gemensam hemlighet. Nu aer hoeljet bortryckt. De bada broederna aero
faesta vid en och samma kvinna. Aer det nagot att foertiga eller att blygas
oever?

Ingemund blossade upp.

--Som goda broeder ha vi lovat varann att aenda halla hop i vaenskap och
att vid hemkomsten fritt taevla om henne med vara skaenker. Ulv Ulvsson,
hennes far, aer av gammal slaekt och laer bli straeng att tala med vid
brudkoepet.

Sven fortsa