er;
I talen om en tro foer de utvalda andarne, de visa och tankekraftiga;
om en annan foer den stora hopen. I viljen hava kaernen foer er och kasta
skalet till maengden. Mot denna uppfattning har samma hop sjaelv
foerklarat sig, och denna motfoerklaring aer kristendomen. I villen icke
omstoerta altarna, I villen icke rubba de enfaldiges tro, icke skingra
deras villor, som, efter vad I trodden, gjorde dem lyckliga. Ibland er
funnos aeven sadana, som foer statens, foer ordningens skull ville
befaesta den gamla vidskepelsen, foerutan vilken de foermenade, att allt
skulle sammanfalla i grus. Som om en loegn vore det starka band, som
sammanhoelle vaerlden! Da foerkunnades ur folkets laegsta kretsar, ur
fiskarhyddor och verkstaeder, samma ofattliga sanningar, som I haden
lagt hand pa foer egen raekning. Detta oeverraskade tvivelsutan de vise.
Det var en omvaelvning, och sa demokratisk, Hermione, sa
frihetssyftande hon kunde vara. Hon foerkunnade en gud foer alla, en
vishet foer alla. Hon foerkunnade, att den hoege och lage, imperatorn och
slaven, aero broeder, barn av samme fader, delaktiga i samma arvedel.
Bort med romaren, hellenen och barbaren! Vi aero alla maenniskor. Bort
med herren och slaven! Vi aero alla skapade till frihet, till den sanna
friheten, som vinnes i segerrik kamp, med Guds hjaelp, mot vara
tyranniska onda boejelser! Bort med den hoegsta och svaroeverstigligaste
av alla skiljemurar mellan maenniskor--skiljemuren mellan raettfaerdiga
och foertappade! Ingen aer mer sa raettfaerdig infoer Gud, att han icke aer
en syndare; ingen sa fallen, att han ej kan uppraettas! Bort med
sjaelvbelatenheten liksom med foertvivlan! Den sjaelvbelatnes hoegmod
skall oedmjukas, och den oedmjukes foertroestan hoejas, ty i himmelen aer
stoerre glaedje oever en botfaerdig syndare aen oever alla raettfaerdiga inom
havets goerdel! Detta, Hermione, aer kristendomens laera, de sanningar,
som foerkunnades av Jesus av Nasaret. Saeg mig, finner du ingen skillnad
mellan honom och undergoeraren Apollonios? Han uppvaeckte doeda,
Apollonios, och foerraettade underverk, som liknade Jesu; men vad voro
dessa mot nasarenens stoersta underverk, som aer hans levnad och laera?
Hava edra cesarer, som I upphoejt till gudar, stoerre raett till detta
namn aen nasarenen? I foerskraeckens oever vara ord, da vi saega, att Gud
var i Kristus och foersonade vaerlden, och likvael har ert eget foernuft
uppenbarat er noedvaendigheten av Guds mandoms anammelse, oc