aerr var det
endast med dina drag, Hermione, jag kunde taenka mig nagot skoent. Jag
aelskade dig och yppade det i en olycklig stund. Din genkaerlek gjorde
mig lycklig foer en kort tid ... som aer den enda saella tiden i min
levnad. Men det droejde icke laenge, innan jag insag, att vi ej aero
skapade foer varandra. Jag insag mer och mer, att du aer mig oeverlaegsen
ej endast pa hjaertats, utan aeven pa tankens vaegnar. Min kaerlek
blandade sig med beundran, min beundran med foeroedmjukelse. Jag aer
egenkaer och hoegmodig; men vore jag intetdera, vore jag den oedmjukaste
bland maenniskovarelser, skulle jag likvael icke vilja aega till maka en
kvinna, som oevertraeffade mig i allt, och i vars oegon jag aegde intet,
som kunde foerlaena mig ett foeretraede framfoer henne eller avtvinga henne
aktning. Kaenslan av din oeverlaegsenhet gjorde mig olycklig, Hermione,
utan att avkyla min kaerlek. Vad jag da aennu aegde och som foerlaenade mig
vaerde i mina egna oegon, var det sedliga ideal, som din faders laeror
foer mig uppenbarat, och hagen att i min egen levnad foerverkliga det.
Detta ideal star aennu foer min blick, men hagen att foerverkliga det
foersvann, naer jag insag, att det foer mig var oupphinneligt och aeven
haer min kraft otillraecklig. Om jag aennu i gossearen aelskade det foer
dess egen skull, sa hyllade jag det som varmblodig yngling endast foer
din skull, Hermione, foer att vara utan flaeck och tadel infoer dig. Men
sedan viljan en gang dukat under i striden mot lockelserna, vad
aterstod mig da? Att tillfredsstaella min aerelystnad genom att spela en
roll i statslivet? Ack, Hermione, daertill fordrades, att ett statsliv
i vara dagar skulle finnas. Att sjaelv vara haerskare skulle kanske
behagat mig, men att vara en haerskares verktyg, daertill kaende jag
ingen boejelse. Men det oeppnade sig foer mig en annan bana, rosenstroedd
och laett att ga. Pa henne kunde jag na en viss fullkomlighet och
oeverglaensa mina likar. Daerom vart jag snart nog oevertygad genom en
naermare kaennedom om vaerlden. Jag har nu vandrat denna bana till dess
mal. Hon aendar i en oedemark. Ett oaendligt avstand skiljer oss ifran
varandra, Hermione. Den smaerta jag foerorsakat dig boer laengesedan vara
laekt. Du kan daerfoer oevervaega med lugn vad jag nu foer dig framlagt ur
mitt inre liv. Du finner, att jag foersoeker raettfaerdiga mig och laegga
en del av min boerda pa oedets skuldror. Har jag oraett daeri, sa maste
din dom falla mycket str