... nog av, jag vill ha krig och
skoerda lagrar.

- Du har raett. Du behoever kriget. Freden kastar inga kejsarmantlar pa
vaegen. Vad aer prefekturen oever Egypten mot imperatorns purpur? Det aer
legionerna, som i vara dagar utgoera bade senaten och folket.

- Vad menar du?

- Du aer rik, min Annaeus ...

- Ah, icke oever hoevan ...

- Och frikostig ...

- Du smickrar mig.

- Nej, vid Zeus, jag menar, att du aer frikostig, daer frikostigheten
understoedjer dina avsikter. Rikedom och frikostighet aero egenskaper,
som alltid vinna soldatens hjaerta och nu hava dess stoerre utsikt att
goera det, som Julianus ingalunda bortskaemt sina haerar med oeverdrivna
skaenker. Lat oss fortga i uppraeknandet av dina baettre egenskaper. Du
har ett vinnande saett att vara, en egen foermaga att goera dig omtyckt
av hopen ...

- Gott. Aen vidare?

- Du aer dygdig med de dygdige, fraeck med de fraecke, patricisk bland
patricier och plebejisk bland plebejer ...

- Karmides, du oeverdriver mina foertjaenster, sade prokonsuln blygsamt.

- Nej, nej, jag oeverdriver icke. Du aer homousian och homoiusian efter
omstaendigheterna, du erkaenner manga gudar, en enda gud eller ingen,
allteftersom foerhallandena bjuda ...

- Karmides, du stroer rosor foer mina foetter ...

- Du aer skarpsinnig, foerutseende, foerslagen, vaerldserfaren, listig,
verksam, outtroettlig, lugn och kallblodig ...

- Hall, jag dignar under boerdan av sa manga egenskaper, min vaen. Oeka
dem icke, jag besvaerjer dig! Laegg icke sten pa boerda, Karmides!

- Jag tror till och med, att du aer tapper och har faeltherrefoermaga.
Eller vad saeger du sjaelv?

- Haeri oeverensstaemmer min oevertygelse med din.

- Na, vad fattas dig da, min Annaeus, foer att en gang vara aegare oever
din Karmides' och alla oevriga romerska medborgares huvuden?

- Vad menar du?

- Att du, en patricier och Senekas aettelaegg, med gammalt romerskt blod
i dina adror, boer kunna vinna samma lycka, som kommit soener av
illyriska boender och arabiska roevare till del.

- Karmides, du talar i gator. Jag fattar icke ett ord av vad du saeger.

- Jag foerutser moejligheten, att diademet skall pryda dina lockar.

- Mina lockar? Elake vaen! Mina lockar aero offrade pa statens och en
gagnloes teologis altaren. Mitt huvud aer kalt som Julius Cesars.

- Goer da som han! Diademet aer efterstraevansvaert, om ej foer annat, sa
emedan det doeljer en skallig hjaessa.

- Jag boerjar foersta dig