tar, att blodet, som du har pa handen
daer, Timoteos, aer oskyldigt blod; att blodet, som staenkt dig i synen,
Alexios, aer oskyldigt blod; att blodet, som faergat de haer armarne
(Kyriaka straeckte sina armar i luften), aer oskyldigt blod. Och aenda
var det pa Kolyttos, vaenner, daer hundratals raettrogne ihjaelslogos af
kaettarne! Sen I, vaenner, sen haer ... (Kyriaka drog ned tuniken kring
sin knotiga hals) ... sen I, att jag aer blodig pa min hals? Sen I
saren daer? Det aer maerken fran Kolyttos, det aer maerken av oskyldiga
kaettaretaender, av en liten foerdjaevlat oskyldig kaettarunges taender, som
ville bita halsen av mig, naer jag i Guds och homoiusions namn
avfaerdade hans kaetterska till mor. Pa Kolyttos, vaenner, ha de
oskyldiga kaettarne moerdat edra faeder och soener. Pa Kolyttos stredo
kejsarens egna soldater mot de oskyldiga kaettarne och bortburo efter
stridens slut de oskyldiga kaettarehuvudena pa kejsarens egna lansar.
Kejsaren matte vara en stor brottsling, som foerfoeljer oskyldiga, och I
matten vara idel uslingar, saemre aen samaritaner, hedningar och hundar,
eller ocksa aer denne praest en loegnpraest, en hemlig atanasian, som
foertjaenar doeden. Aeren I fega, karlar? Skola kaeringarna fram i spetsen
foer er? Bort med honom! Sla ned honom! Han foernekar bekaennelsens
enhet, ty han foersvarar kaettarne! Bekaennelsens enhet, den enda
allmaenneliga kyrkan, vaenner! Bort med praesten, sla ned loegnpraesten!

Hennes ord hade atertaent fanatismen. De ursinnigaste i hopen rusade
fram foer att kasta sig oever sitt offer. De fattade i Anastasia, som
skylde gubben med sin kropp, och soekte rycka henne bort. Andra rusade
emot Teodoros och stoette honom tillbaka; men kraftig och beslutsam som
han var, atervann han gang efter annan sin post, avvaerjde de slag, som
voro mattade at Batyllos, och kaempade som foer sitt eget liv, ensam mot
en oevermakt av maenniskolika vilddjur.

Nu spraengde en ryttare, klaedd som kejserlig kurir, oever gatan. Han kom
fran Akarnaniska porten. Folket hoerde icke hans rop att giva rum. Han
drev pa haesten in i massan. Haesten stegrade sig. Ryttaren svor och
utdelade slag till hoeger och vaenster med faestet av sitt svaerd.
Uppmaerksamheten riktades pa honom. Teodoros nyttjade oegonblicket.
Doerren till det hus, vid vars trappa detta upptraede foerefallit, var
staengd, men icke laest. Hon sprang upp foer en stoet av hans hand.
Teodoros fattade Batyllos under armarne och drog honom in