m boerjade haer
efter min avresa. Jag fragar dig, Petros, vem har anstiftat det?

- Jag vet ej av nagot upplopp, endast av en straffdom, som mordlystna
kaettare sjaelva nedkallat oever sina huvuden. Men haer aer det icke i sin
ordning, att du fragar och jag svarar. Jag vill veta, vad som goer, att
du infinner dig haer med alla dessa. Haer maste timat nagonting
utomordentligt. Min son, har du haft underraettelser fran
Konstantinopel eller Antiokia?

- Ja, min biskop, fran bada hallen. Men detta rum synes mig icke vara
staellet att vidlyftigt avhandla sadana aerenden.

- Du har raett. Saeg i korthet dina nyheter!

- De aero av den art, att de boera meddelas bade dig och foersamlingen.
Om du foerdenskull tillater mig tala till folket ...

- Haer? Nej, min son. Vad taenker du pa? Vad du har att meddela
foersamlingen maste haer ske genom min mun.

- Navael, saeg foersamlingen, att kejsaren, bedroevad oever de lidelser och
teologiska meningsskillnader, som soenderslita vaerlden, beslutit saetta
en damm emot kyrkostridernas raseri; att han pabjudit vaerlden en
allmaen trosfrihet och befallt, att envar, vare sig patriark, biskop,
presbyter eller lekman, som haedanefter av teologiska eller andra skael
foergriper sig pa nagon, skall straffas som gemen foerbrytare. Saeg
foersamlingen, att kejsaren vid hart vite foerbjuder ordet kaettare, och
att du genast maste loesa de band, varmed dessa olycklige aero bundna,
emedan prokonsuln av Akaja aer naervarande foer att i annat fall ... jag
saeger det med ledsnad ... foer att i annat fall binda dig sjaelv.

- Hall, infoell Petros, det sprak du foerer later fraemmande i din mun.
Sa talar icke en raetttrogen till sin herde. Vad aen haent ... och jag
anar det vaersta ... sa aero inom dessa murar jag biskopen och du
katekumenen. Ga, staell dig bland ahoerarne! Daer aer ditt rum. Utanfoer
kyrkans port aer du prokonsul av Akaja, men icke haer. Haer vore din
raetta plats bakom de doepte. Har kejsaren pabjudit trosfrihet, sa aer
denne kejsare icke Konstantius, utan en annan. Men trosfriheten
bjuder, att ingen gudstjaenst ma stoeras, ingen helgedom skaendas. Vad du
har att foerkunna ma saledes ske efter gudstjaenstens slut. Da vilja vi
aeven se, om vaerlden i sjaelva verket sa foeraendrat sig, att en aembetsman
ostraffat kan trampa lagen under foetterna, kan tillaegna sig ett befael
oever kejsarens trupper, vartill han icke har raett, och loesa fangar,
vilka han sjaelv foerhoert, funnit sky