gaeldenaers graensloesa laettsinne, ville i boerjan uppfatta anbudet som ett
naerganget gyckel och tillbakavisade det som sadant med mycken
vaerdighet; men naer Karmides, foer att giva kraft at sina ord, antydde,
att boejelsen var oemsesidig, att Rakel aelskade honom, vart gubben ej
endast vred, utan haepen och foerskraeckt.

Han behoevde nagra oegonblick foer att samla sig.

Men sedan det skett, avfaerdade han ynglingens frieri i ordalag av
skenbart lugn, men fulla av det djupaste foerakt, oevergick daerefter
till penningfragan och foerklarade, att som han till sin foerestaende
resa hade av noeden de summor han lanat Karmides, sa aemnade han
omedelbart indriva de foerfallna lanen och i noedfall begagna hela den
makt, vilken som fordringsaegare tillkom honom oever hans gaeldenaer.

Karmides, som icke ville laemna slagfaeltet oevervunnen, svarade haerpa
med en antydan, som kom blodet i Baruks adror att isas och i naesta
oegonblick, naer Karmides redan avlaegsnat sig, att sjuda som lava.

Baruk avvaktade under plagande oro ett tillfaelle att mellan fyra oegon
foerhoera sin dotter om hennes foerhallande till den unge hedningen. Han
ville icke med en foertidig upptaeckt av nagonting aennu outrett
foerorsaka den gamla Ester sorg och astadkomma uppseende i huset.

Naer aentligen detta tillfaelle yppat sig, foell den baevande flickan till
sin faders foetter och bekaende, att hon aelskade Karmides. Baruk kvaevde
sin foerskraeckelse vid denna upptaeckt och soekte varsamt utleta, pa vad
saett bekantskapen mellan henne och den laettsinnige ynglingen uppstatt,
och huru langt den hitintills utvecklat sig. Han bemoedade sig att
vinna Rakels foertroende och gjorde valdsamma anstraengningar foer att
synas lugn, men Rakel hoerde, hur hans roest darrade--hon hade icke mod
att bekaenna allt.

Hon hade ofta sett Karmides och aeven vaexlat nagra ord med honom, naer
han infann sig i huset foer att soeka Baruk. Likaledes hade hon ofta
moett honom, da hon gick till synagogan. Hon medgav, att hon da
besvarat hans blickar och haelsningar, ja, hon hade flera ganger
samtalat med honom fran altanen av huset. Karmides hade vackra
manskensaftnar infunnit sig under denna, medfoerande en cittra,
spelande pa henne och talande pa ett saett, som intog Rakels hjaerta.
Han hade aentligen foerklarat, att han aelskade henne och att han icke
kunde leva utan hennes kaerlek. Da hade Rakel troestat honom daermed, att
aeven hon aelskade honom.

Detta var