sikte var
moerkt och dystert, som det aer nu, och likvael, naer jag fattade dig i
armen, stannade du villigt, och jag kunde utan svarighet foera dig ur
farans grannskap. Sadan var min sista droem.

- Jag, som tror pa droemmar, fortfor Petros, emedan vara heliga boecker
giva mig skael daertill, och emedan mangfaldiga roen giva stoed at denna
tro--jag kaende mig av detta oevertygad savael daerom, att faran, som
hotar dig, star omedelbart foer doerren och att du sjaelv kaenner hennes
tillvaro, som aeven daerom, att jag verkligen kan raedda dig, och att du
villigt skall skaenka mig det foertroende, som foer detta aendamal aer
noedvaendigt. Har jag misstagit mig?

- Foermodligen.

- Jag tror det icke. Du aer i denna stund olycklig, Karmides ...

- Bah!

- Och du traenger till en hjaelpare. Tiden aer redan inne, da njutningens
baegare aecklar dig ...

- Daeri har du raett ...

- Navael, se daer en boerjan till det foertroende jag oenskar vinna. Jag
behoever knappt veta mer, ty daermed har du sagt, att du star pa en
vaendpunkt av ditt liv, att du vill boerja en annan bana, vaerdigare de
haerliga gavor, varmed Foersynen utrustat dig, och som, raett anvaenda,
boera bereda dig en framtid av lycka och aera ...

- Du kommer mig att le ...

- Du tvivlar pa en sadan framtid och kaenner likvael vedervilja foer det
liv du foert allthitintills. Men detta aer ju foertvivlan?

- Aen sedan?

- Du, som har ungdomens darskaper bakom dig och det baesta av livet
framfoer dig! Aer din haelsa foerstoerd? Din unga natur skall atervinna
henne. Aer din foermoegenhet foerstoerd? Du skall foervaerva en ny. Eller har
din foertvivlan en djupare rot? Karmides, det gives en osviklig laekedom
foer sjaelen, liksom det gives en sjukdom, som foerer till den verkliga
haelsan, till det sanna livet. O, vore ditt onda av detta slag! Jag
skulle taga din hand och foera dig till laekaren. Kanske aer det ock sa
--och jag skulle lyckoenska mig daertill--fastaen du sjaelv icke riktat
blicken inat, i din egen barm. Kanske grumlas din sjaelvproevning av
tankar pa jordiska ting, av fruktan foer din timliga vaelfaerd. Denna
fruktan skall foerjagas. Foerr hoer du mig icke, och jag undrar ej
daeroever, ty att predika foer en drunknande aer en galenskap. Man drager
honom foerst ur djupet och predikar sedan. Saledes, aer din egendom foer
sloesad, raedes du fordringsaegare, fattigdom och foeroedmjukelse, sa giv
mig ditt foertroende. Jag skall moejligen kunna hjae