sin kapa och lade henne under hans huvud. I
viljen moerda denne man. Vad har han gjort?

Den oegonblickliga tystnad, som foeljde pa spoersmalet, broets av en roest,
som svarade ur hopen:

- Han har foergivit den helige Simon. Han aer kaettare och giftblandare.
Han skall doe!

- Ja, ja! skreks i korus.

- Du vill vael icke foersvara en kaettare och giftblandare, hoerdes en
annan roest. Det vore underligt av en raettrogen praest.

- Haer skipa vi endast raettvisa, sade en karl, som steg fram ur hopen.
Vi ha beslutit, att han skall doe. Dig vilja vi intet ont, men om du
hindrar oss, sa svara foer dig sjaelv!

- Hindra er? infoell Teodoros och staellde sig framfoer den sarade, sa
att han skyddade honom mot den patraengande hopen. Icke vill jag hindra
er, da I endast viljen utoeva raettvisa. Langt daerifran! Jag har alltid
aelskat raettvisan och deltager gaerna i allt, som pabjudes av henne. Men
raettvisan kraever ordning. Ingen far doemas ohoerd. Var aer nu domstolen?

- Haer, svarades i hopen. Haer aero vi sjaelva domare.

- Gott. Domarne aero haer, den anklagade daer. Men var aero den kaerande
och vittnena?

- Haer!

- Vad saegen I? Skulle domarne tillika vara anklagare och vittnen? Var
detta eder raettvisa? Nej, mina vaenner, sadant aer icke raettvisa; det aer
mord, och Guds lag saeger: du skall icke draepa.

- Bah, vi ha nog vittnen, infoell en av maennen. Var aer Anastasia, som
med egna oegon sag, naer den giftblandarens hustru raeckte Simon den
foergiftade foedan? Stig fram, Anastasia! Vi skola visa, att folket icke
doemer ohoerdan.

- Raett, Artemon, sade Teodoros. Du skall visa, att du och de andre
icke doema ohoerdan, det var sa du sade?

- Ja.

- Att I icke viljen flaecka edra haender med oskyldigt blod?

- Ja.

- Att I aeren kristna och icke vilddjur ... det aer ju sa?

- Ja.

- Stig fram, Anastasia! ropades i hopen. Fram med dig! Oevertyga
praesten ...

- Sa att det blir slut med pratet, infoell Kyriaka med gaell staemma.

Anastasia, aenkan fran Dipylon, steg tvekande fram.

- Du aer saledes vittnet? fragade Teodoros, i det han faeste sin skarpa
blick pa Anastasia.

- Ja.

- Vad sag du da? Tala sanning, ty pa dina ord vilar den armes liv! Se
honom och saeg, om du vill ha hans blod oever ditt huvud!

Batyllos hade oeppnat oegonen. Hans medvetande boerjade aterkomma.

- Och innan du saeger nagot, sa aen en fraga, fortfor Teodoros, pa vars
avmagrade kinder en livlig rodnad hade up