Marta, eller Marta tillika Maria? Klemens
framstaellde dessa sina tankar, och Eusebia syntes av dem lika intagen
som han sjaelv. Vad hade hon att soeka i vaerlden? Hade icke hennes make
sa gott som oevergivit henne? Hon hade saledes roent nog av vaerldens
bitterhet, men dess foerfoerelser aterstode, och hon vore en svag
kvinna, som raeddes striden. Vad vore da baettre aeven foer henne aen att
soeka oedemarkens ensamhet, daer intet stoer den fromma sjaelens vila i
Gud?

Klemens gillade hennes ord och gjorde allt foer att stadga hennes
beslut. De oeverenskommo att samtidigt draga sig fran vaerlden. De
skulle som bror och syster atfoeljas till oedemarken. Eusebia malade med
haenfoerelse det liv de skulle foera i helig tillbakadragenhet, och
Klemens lyssnade med iver, men icke utan en viss granskning, ty han
raettade och foerbaettrade de drag i tavlan, som icke oeverensstaemde med
hans egen inbillning.

- Vi skola, sade Eusebia, uppsoeka en dal, fjaerran fran alla
maenniskoboningar, daer dag efter dag foerflyter, utan att ett
maenniskooega skall skada oss.

- Nej, hellre en oeken, sade Klemens. De egyptiska munkarne bo i en
oeken. Och daer skymmes icke solen bakom berg, naer hon gar upp. Hennes
foersta strale lyser utan hinder ett ooeverskadligt, foertorkat och
oedsligt faelt. Det aer da som vi knaeboejande skola haelsa den nya dagen
vaelkommen. Hennes sista strale slocknar oever samma faelt, Det aer da vi
skola ga till vila.

- Vi skola hjaelpa varandra, sade Eusebia, naer vi inreda vara grottor
och anlaegga vara sma traedgardar.

- Ja, och vi skola bo helt naera varandra.

- Nej, icke helt naera varandra, genmaelde Eusebia, det gar icke an,
Klemens.

- Du har raett, medgav den unge foerelaesaren med en suck, som Eusebia
foerstod baettre aen han sjaelv. Men vi fa icke foergaeta att vaelja vara
bostaeder i grannskapet av en kaella. Kaellorna aero fa i oeknen, och vi
skulle atskiljas milsvitt, om vi icke valde en och samma.

- Du har raett. Vi skola vaelja vara grottor sa, att kaellan aer pa samma
avstand fran dem bada. Daer skola vi moetas en gang om dagen, naer vi
haemta vatten. Vi skola da haelsa varandra, bedja tillsammans och
skiljas foer att naesta dag aen en gang aterse varandra vid samma tid och
pa samma staelle.

- Men om nagondera foergaeves vaentar den andre, sade Klemens, da aer det
ett tecken, att brodern eller systern aer sjuk ...

- Eller doed, sade Eusebia. O, matte detta icke ske! Vi skola bedj