sikter hava taent vaerlden i lagor och maste saledes vara mycket
viktiga sanningar eller villfarelser; men aer det fromma livet i Gud
beroende av det saett, varpa de en gang avgoeras? Om icke, sa maste man
medgiva, att laerosatserna och deras omfattande av tron aero ingalunda
detsamma som det fromma livet i Gud, och att det senare icke ens kan
saegas sta i ovillkorligt beroende av det foerra.

Aer saledes detta liv ett liv av loesande och soendrande tankar? Eller aer
det ett allt sammangjutande kaensloliv, vari maenniskan foernimmer sin
foerening med Gud och hans skapelse, och vari alla hennes tankar och
gaerningar fa en egen riktning, alla hennes oeden och erfarenheter en
egen betydelse? Om det senare antages som det riktiga och religionen
saledes vilar pa kaenslan, sa fragas da, huru foerekomma sinnlighetens
inblandning i detta kaensloliv?

Det var just avsikten med foerfattarens verk att papeka denna staendigt
hotande fara. Och aer hon icke stoerre, ju mera av sinnliga
bestandsdelar som inblandas i laeran om den Gud, som vill dyrkas i
anden och sanningen? Men kan kristendomen besta foerutan sadana
bestandsdelar--foerutan de fraelsarens sar, i vilka den fromma
kvinnans inbillning sa gaerna dvaeljes, foerutan den himmelska ungmoe, som
ynglingen sa varmt tillbedjer, foerutan nadegavornas faestande vid
synliga ting och foerutan en himmel med obeskrivliga froejder?

Pa Klemens utoevade dessa fragor icke nagon verkan, som minskade det
intryck han redan mottagit av boken, ty full av angest hade han kastat
henne ifran sig, innan han hunnit slutet.

Den okaende foerfattaren hade verkligen sagt honom sanningen om hans
inre liv. Men upptaeckten var foer Klemens foerfaerlig; den kom sa
ovaentat, och han var sa fangen i sina ofoerstadda begaer, att han
foertvivlade om att nagonsin varda befriad.

Aftonen av den foeljande dagen besoekte han icke, sasom han annars
plaegade, Eusebia. Men naer natten inbrutit, ilade han till sin
fosterfader, biktade foer honom och bad om hans rad.

Petros soekte lugna honom, emedan ett motsatt foerfarande kunde utoeva
det olyckligaste inflytande pa hans sjaels haelsa och rubba de planer,
som biskopen byggde pa sin fosterson. Utan att goera honom
foerebraelser, radde han honom i milda ordalag att haedanefter undvika
Eusebia och taga sin tillflykt till traegna boener och traeget arbete.

Men det droejde icke laenge, innan Klemens fann dessa medel
otillraeckliga. Han kaende i vissa stunder den st