amtiden? Den aer Herrens och icke
var. I morgon skola vi strida mot amalekiterna, och om vi sla dem,
skola vi i oevermorgon ater strida mot de oomskurne--och strida sa
laenge aennu en hand kan foera svaerdet. Vad vilja vi mer?

- Du har raett ... vad vilja vi mer? sade en annan av de naervarande, en
man, som var klaedd i en fullstaendig palatinrustning, vunnen i den
sista striden, och vars oegon lyste av den religioesa haenfoerelsens eld.
Vi oenska ju icke mer. "Aer var tid kommen, sa vilja vi aerligen doe och
icke lata var aera till skam varda."

- Men kommen ihag, att sedan maennen aero slagna, aero kvinnorna och
barnen vaernloesa. Baals praester skola valddoepa vara kvinnor och laera
vara barn att offra pa hoejderna. Vara barn och deras barn skola vara
som de sjaelve och samla sig kring flugkungens och hans djaevlars
altaren. Vart utsaede skall icke baera ax at Herren, utan varda som det
andra ograeset, satt av ovaennen. David, fortfor novatianen, som talade
dessa ord, i det han vaende sig till den gamle donatistpraesten, vad
skola vi goera med vara kvinnor och barn? Lat oss radsla om detta!

- Jag vet ett rad, genmaelde denne med djup roest. Foer gubbarne, som
aennu hava kraft att foera en kniv, och foer gossarne, som aero gamla nog
att kunna bitas, aer rum i vara leder, och de skola falla bland oss,
sedan vi haerligt kaempat infoer Herrens oegon. Men kvinnorna skola icke
valddoepas och de spaeda barnen icke offra pa hoejderna ... nej, nej, de
skola pa en vink av min hand och vid ett ord av min roest kasta sig
fran klipporna i havet. Jag kaenner de mina.

- Ske Guds vilja! sade novatianen.

- Mina vaenner, sade Teodoros, lat oss hoera, vad Krysanteus, som aer var
anfoerare och foerenat sitt oede med vart, har att saega i detta aemne.

- Lat oss hoera dig, atenare, sade den gamle David. Du, som aennu bidar
i hedningarnes foergard, men baer Herrens tecken pa din panna, att du en
gang skall intraeda i templets heliga; du aer tapper som Judas Mackabeus
och radig som han. Foerdenskull hoerde vi dig gaerna, om aen du icke vore
var frivilligt utsedde hoevding. Vad taenker du?

Krysanteus, som tigande lyssnat till det foeregaende samtalet, sade nu:

- Aendamalet med varje strid aer den kaempandes raeddning. Hur moerk var
utsikt till raeddning ma vara, boera vi dock uppgoera en annan plan aen
den att tillintetgoeras under fiendens svaerd.

- Du har raett, sade novatianen. Men nagon annan utgang ser jag ej foer
mina