vi aentligen sansat oss och
skyndade att kvarhalla den flyende livsgnistan, var hon redan borta.
Fader, Hermione tillhoer icke mer de levandes antal.

Nagra oegonblicks tystnad foeljde pa dessa ord. Biskopen var synbarligen
foersjunken i oroande tankar.

- En bedroevlig tilldragelse, sade han, som kommer att vaecka obehagligt
uppseende och utan tvivel skall nyttjas av mina fiender till min
skada. De skola baera saken till de bada kejsarnes oeron och staella den
i foerbindelse med arvsfragan. Att doelja haendelsen later sig icke goera.
Eufemios, atervaend till din kammare och uppsaett genast med all den
klokhet, varav du aer maektig, en beraettelse om foerloppet, vilken skall
saendas till patriarken Eudoxos och genom honom meddelas kejsaren. Du
skall vid haendelsens foerklaring utga fran den synpunkt, att de bada
syskonen Klemens och Hermione haft fran moedernet aerftliga anlag till
vansinne; att denna sjukdom hos brodern laengesedan kommit till oeppet
utbrott, men hos systern framstatt blott i spridda yttringar, av vilka
sjaelvmordet var den sista och tyvaerr alldeles ovaentade. Denna
uppfattning aer min egen, och jag anser den vael grundad. Framhall aeven,
att Hermione frivilligt gick till dopet, tvaertemot vad illvilliga
rykten foeretagit sig att utsprida. Av hennes uppfoerande under
dopfoerraettningen kan man ingalunda draga den slutsats, att min asikt
haerutinnan aer oriktig. Hon aelskade redan Kristus foer hoegt, foer att
icke efterlaengta den nadehandling, varom haer aer fraga, och i vilken
det stod henne fritt att inlaegga den betydelse hon ville. Tidigt i
morgon skall denna beraettelse vara faerdig foer att omedelbart daerefter
avskickas till Konstantinopel. Ga nu till ditt vaerv!

Eufemios kastade aennu en skygg, men granskande blick pa Petros'
ansikte, daer sinnesroerelsen oever den timade haendelsen icke foermatt
uppjaga den svagaste rodnad. Presbytern bugade djupt och avlaegsnade
sig.

En kort stund efter detta samtal var biskopens tillstand sa
betaenkligt, att laekaren anyo maste efterskickas. Kylan, som Petros
kaende i ben och armar, utbredde sig mer och mer genom hans lemmar.
Laekaren anvaende fruktloest uppvaermande drycker och starka gnidningar.
Praesterna, som bodde i palatset, samlade sig omkring sin foerman och
aegnade honom alla moejliga omsorger. Ivrigast bland dem alla var
Eufemios. Laekaren foersaekrade emellertid, att ingen fara var foer
handen. Den sjuke trodde sa aeven och skulle trott de