nagon riktig munterhet. Fotstegen
hoerdes, men i oevrigt var det tyst.

Vid var ny gard gingo alla i undran, om faerden skulle avbrytas, men
alltid kom slutligen ett uppbrott igen, som hade nagon osynlig makt
oroligt drivit dem framat. Och avstandet till landamaeret blev allt
kortare.

Naer eldar gjordes upp vid vaegen och stekpannorna kommo fram, skoette var
och en sitt goeromal tigande och med aengslig bradska. Ocksa Jutta blev
smaningom mer faordig och satt ofta tyst och sag at sidan, som om hon
hade lyssnat efter nagot.

Det hade kommit en rad av ljusa dagar, men ofta blevo de aenda langa. Han
uppfann oupphoerligt nya tidsfoerdriv foer att foerstroe bade henne och sig
sjaelv, ty deras kaerlek hade blivit ett rus, som anade sin egen
kortvarighet och daerfoer maste fanga vart oegonblick. Men naer han red
bredvid henne pa skogsstigen, var deras glaettighet icke som foerr utan
mer latsad och foerlaegen. De kunde icke laengre leka och skaemta med varann
om de obetydligaste ting, utan de hade langa stunder intet att tala om.
Naer de foersoekte droemma om sin lycka, blev det aldrig om det naervarande,
utan om de droemmar, som de foerr hade droemt om varann, eller om den
foersta resdagen i det soliga vintervaedret, da allt aennu var oskaerat och
vackert. Sa fort de boerjade tala om den dagen eller om manskenskvaellen i
svalgangen, hade de ater nagot att saega och ofta nagot alldeles nytt,
ty var liten smasak blev framletad ur minnet och foerklarad och var gang
fran nagon alldeles ny sida.

De hade nu bara ett litet stycke kvar till landamaeret, och en afton
stannade de utanfoer ett befaest, fyrkantigt hus. Fogden kom ut och lyste
pa dem, men Valdemar tog facklan och hoell den under hans oegon.

--Om jag slaecker ut din syn, kan du aenda betjaena mig? fragade han den
darrande gubben, som kaende igen honom. Inbilla dig, att du redan aer
blind, och se inte alltfoer nyfiket pa nunneklaederna bredvid mig utan
blunda!

Fogden sloet genast oegonen och kaende sig foer med handen pa muren, medan
han visade vaegen foer de ovaentade gaesterna. Han foerde dem genom
spetsbagiga portar till de sma rummen. Daer satte han facklan i
jaernhallaren pa vaeggen och gick sedan ned i kaellaren efter vin. Naer han
kom upp med tre tennkannor i vardera handen och satte dem pa bordet,
blundade han igen. Smataernorna skrattade at honom.

--Jag ville bara visa dig min makt, sade Valdemar och satte sig hos
Jutta i spishoernet. Ma hertigen sa la